med musiken, sången och pennan i handen. ja det är nog där jag hör hemma trots allt

Det kan hända att jag egentligen borde sitta och plugga, skriva ihop en novell, läsa dem hundra sidorna till det stora mediaprovet på måndag eller kämpa ihop både text och accord på en egengjord låt till på tisdag. ändå sitter jag här med pennan i min hand, som jag kanske gör allt för ofta. kikar runt lite här och där och kämpar med att bli king på det där med ögon, mun och näsa. det är svårt. händer och fötter ogillar jag också lite sådär på kanten, men så har det alltid vart och kanske alltid får vara. men allt man älskar är värt att kämpa med!
bilderna är gamla skisser från den dystra hösten år tvåtusentio.

RSS 2.0