.

jag har kommit till ett helt nytt stadie i mitt liv. jag har gett upp mitt ständigt presterande för att bli gillad av allt och alla. jag har, trots hur mycket jag än tycker jag både är ful och sådär otroligt konstig på mitt egna konstiga vis, insett att jag är perfekt precis som jag är. att det inte finns någon anledning för mig att ändra mig. har ni tänkt på att när en person säger att du har förändrats, är det för att du slutat bete dig efter personens åsikter? det bästa är att alltid vara sig själv, för mer kan man inte begära från en person. och du kan aldrig bli älskad  fullt ut om du inte visar vem du är. jag har insett nu, för första gången i mitt liv, att jag faktiskt inte behöver ändra på mig. trots att jag ständigt tänker tanken att allt är fel på mig. jag hatar hur jag ser ut, och jag hatar hur jag är. men jag vet också att det är den här personen jag är född till att vara. min enda önskan, är ärligt att jag någon gång ska hitta den som älskar mig för just precis den jag är. som ser mig som en vacker människa. för just nu. finner jag inte något vackert med mig själv, förutom min förmåga att överälska mina nära och kära. och det är ju en helt annat ämne att gå in på om det är bra eller dåligt. jag vill bara hitta den personen, som kan säga jag älskar dig och mena det. hitta den personen som finns där för mig, dagarna i ända. han som får mig att känna mig trygg, som får mig att må bra. för det enda jag känner mig trygg i just nu, är absolut ingenting.